Jag ger upp nu...

Min tunna linje brats just,den tunna tunna tråd som jag har gott på.Den brast med besked kan jag säga och nu är min liv lina bort.Vad ska jag göra nu då,hjälp HJÄLP det känns som jag faller och det är djupt.Jag orkar inte klättra upp igen,det känns som jag skulle kräkas hela magen känns tom.Och tankarna bara snurrar runt i huvudet,dom får inte fäste och jag kan inte tänka klart.Har känt det på mig länge att det var på väg att brista.Jag kan längre inte ljuga för mig själv,jag är utbränd och det är med ett stort besked.Tårarna bara rinner nu det känns inte som det finns någe slut.Ja det här var ju det sista jag behövde i dag,en granne som bara dömer en hela tiden.
Och i morgon börjar Simons utredning,och det var väl inte en dag för tidigt.Så kanske man kan få en lugn stund snart.Och jag själv behöver ringa min läkare och prata om att få hjälp med mig själv för det här håller inte längre...