Sover väldigt mycket nu,är så tröt.Jag orkar inte vara vaken en hel dag,måste bara sova en stund för att orka.Känner mig varken glad eller ledsen bu eller bä,ganska så likgiltig kan jag nog tycka.
Men i går var mötet jätte bra så nu är vi i gång,med utredning för Simon.Som hon sa det kommer inte att bli ett under men ni kommer att kunna få lite mera struktur och lite lugnare.Bara det gör ju att man orkar lite till bara för att få se om det verkligen blir så.Vi har väntat länge på att få en utredning för våran lilla Simon.Vi misstänker att han har ADHD eller något annat,han är ju så fruktansvärt energis våran lilla son.Det är inte bara det utan massor med andra saker som han gör.Vi är rätt så ut tömda jag och min man känns det som.Och alla människor som är så okunniga
bara för att ett barn är annorlunda.Som inte följer mönstret som andra barn gör.
Ja jag vet att jag kan säga saker till min son utan att ens reflektera,men det gör jag inte för att jag inte älskar honom det kommer av frustration. Som förälder är man inte mer en människa,man får inte ett manus för hur ditt barn kommer att bli.Och definitivt inte hur man ska göra när man får ett barn som inte följer alla andra barn.
Men nu så är vi i gång och nu får vi äntligen den hjälp som vi behöver :)
Fast den lilla tunna tråden har brustit så håller jag mig fast till den här utredningen nu.Så man hittar nya vägar att ta fast vid...
0 kommentarer:
Skicka en kommentar