måndag 18 maj 2009

Måndag och rätt lugn dag



Äntligen en liten lugn stund för sig själv,nu är alla på sina
stälen. Kevin på förskolan,Simon på dagis och Mange min karl han är på jobbet.Dessa dagar är guld värda jag kan göra vad jag vill utan att behöva tänka på någon.Magnus jobbar så konstiga tider han jobbar dag kväll dag kväll,så man hinner inte med så många dagar för sig själv. Eftersom jag är arbetslös efter några år som sjukskriven.Var med om en trafik olycka år 2000 i december,då fick jag en pisknärts skada. En liten förklaring till de,i stället för whiplas skada som man får när nacken förs fram och tillbaka. Så fick jag mina nacke att gå sida till sida öra till öra.Denna skada är lite svårare en whiplas skada,man har mera verk och mer komplikationer.Krocken som jag var med i kom i från sidan,en taxi körde in i oss. Vi stod helt stilla medans taxin kom i 80 km,taxin drog med oss ca 3 meter.

Jag kommer inte i håg något i från själva olycks
till budet.Det jag mins är när jag vaknade upp med en så otrolig smärta i hela kroppen.Och min då varande sambo liggandes framför mig och min mamma som ropade mitt namn. Vilket ljud i bilen det lät som den skulle sprängas vilken minut som helst.Hella bilen vart som en banan och fram rutan hade got sönder.Det var folk över allt som frågade hur det var.Bara några sekunder senare kom ambulansen,polis och brandkåren. Jag och min då varande sambo hade varit avsvimmade i ca 6-7 min.Sen gick allt väldigt fort,man valde att ta ut mig först ur bilen.Eftersom mitt ex satt fast då man var tvungen att skära loss honom och min mamma satt inte fast.Jag själv hade ingen känsel i mina ben,jag var helt övertygad över att jag hade blivit förlamad.Det var en otroligt jobbig känsla att inte känna sina ben,men det visade sig att jag hade fått en så otrolig hård smäll i län ryggen så att jag inte kände mina ben.
Känslan i
benen kom tillbaka några timmar senare. Ja det är något som jag aldrig mer vill vara med om inte ens min värsta fiende om jag hade någon.

Jag vet att det fanns något större väsen som höll en vakande hand över mig denna dag...Min vakande ängel fanns hos mig det är jag säker på.
Läkaren som tog hand om oss sa att vi haft en så otroligt tur att vi överlevde denna krock.Han förstod inte att vi inte hade mera skador en vad vi hade.Mitt ex hade rätt komplicerad skador just då men är helt åter ställd i dag. Det är bara jag som fick bestående men min nacke,den som gör mig på mind varje dag.Jag har värk varje dag som natt hela tiden året om...

Inga kommentarer: